Tandvårdsstöd

För alla barn och ungdomar som bor i Sverige är tandvården gratis. Gränsen för fri tandvård är 23 år. När rätten till fri tandvård upphör omfattas man av tandvårdsstöd.

Det statliga tandvårdsstödet betalas ut av Försäkringskassan och består av tre delar.

  • Allmänt tandvårdsbidrag för alla som är sjukförsäkrade i Sverige.
  • Särskilt tandvårdsstöd för den som har en sjukdom eller en funktionsnedsättning som gör att man har ett ökat behov av tandvård.
  • Högkostnadsskydd vid större behandlingar.

Därutöver svarar landstingen i vissa fall för tandvårdsstöd.

Allmänt tandvårdsbidrag

Det allmänna tandvårdsbidraget betalas ut till tandläkare eller tandhygienist efter behandling. Man behöver inte ansöka om det som patient.

Särskilt tandvårdsbidrag

Om man har en sjukdom eller funktionsnedsättning som gör att man har ett ökat behov av tandvård kan man få särskilt tandvårdsbidrag från försäkringskassan. Det är bara vissa sjukdomar och funktionsnedsättningar som ger rätt till särskilt tandvårdsbidrag.

Det särskilda tandvårdsbidraget är på 600 kr per halvår. Man kan inte spara bidraget från ett kalenderhalvår till ett annat.

Om tandläkaren känner patienten och sjukdomen eller funktionsnedsättning och de behov av tandvård man har, behöver man inget läkarintyg för att få särskilt tandvårdsbidrag.

Men ibland behövs det ett särskilt läkarintyg för att få bidraget. Läkarintyget ska visa att man har en sjukdom eller funktionsnedsättning som gör att man har ett stort behov av tandvård. Läkarintyget ska visas upp hos tandläkaren och man ska själv ange att man vill använda det särskilda tandvårdsbidraget.

Högkostnadsskydd

Tandvårdsstödet har också ett högkostnadsskydd. Det innebära att man bara behöver betala en del av kostnaden vid större behandlingar, resten betalar försäkringskassan.

Högkostnadsskyddet börjar gälla när en åtgärd som ingår i skyddet blir klar. Efter det räknas alla åtgärder som görs under de följande månaderna in i högkostnadsskyddet.

Regionens tandvårdsstöd

Tandvård som man får på sjukhus och tandvård som ingår i en sjukhusbehandling omfattas inte av högkostnadsskyddet inom tandvårdsstödet. Istället betalar man den patientavgift som gäller inom regionen.

Från den 1 januari 2013 är regionerna (tidigare landstingen) i Sverige skyldiga att erbjuda tandvård till hälso- och sjukvårdsavgift för de som har stora behov av tandvård på grund av långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning. Bland de som omfattas av de nya reglerna är personer som på grund av en sällsynt diagnos har stora svårigheter att sköta sin munhygien, stora svårigheter att genomgå tandvårdsbehandling eller som har orofaciala symtom.

För att kunna ansöka om stödet behöver man ett speciellt läkarintyg där läkaren beskriver sjukdomen och ofta också funktionsnedsättningen. Det är läkaren man behandlas av som har information om vilka uppgifter som landstingen eller regionerna kräver i läkarintyget.

Läkarintyget skickas antingen av läkaren, tandläkaren eller patienten till den enhet som ansvarar för tandvården i landstinget eller regionen där man bor. Ibland kallas det för tandvårdsenheten, men det kan skilja beroende på var man bor. Därefter fattar bedömningstandläkaren beslut om man har rätt till tandvårdsstödet och hur länge det gäller.

Om du har fått rätt till tandvårdsstöd får du ett kort eller intyg, som ska visas upp hos tandläkaren eller tandhygienisten. Tandvårdskortet kan ha olika giltighetstid beroende på hur funktionsnedsättningen bedöms och ska alltid visas upp vid besök i tandvården. Då betalar du för ditt tandvårdsbesök på samma sätt som i sjukvården. Du får också en stämpel i högkostnadskortet och har man frikort gäller det även vid tandvårdsbesök.

Missnöje med tandvården

Om du är missnöjd med tandvården eller med vad du fått betala kan du klaga. På Inspektionen för vård och omsorgs, IVO:s hemsida finns information om hur man kan göra och till vem man vänder sig.

Läs mer

Dela & skriv ut

Facebook Twitter E-post Skriv ut

Senast uppdaterad

Redaktör

Urszula Felix

Granskare

Rula Zain Luqman